Vad jag har lärt mig

Jag inser efter igår att barn inte behöver så många julklappar egentligen. Minea blev less här hemma efter att ha öppnat några stycken. Det viktiga är att mamma och pappa inte stressar ihjäl sig utan att man hinner umgås med barnen. För julen ska ju faktiskt handla om det, tid med nära och kära. Nästa år bojkottar vi julhandeln! Vi satsar på en jul med kvalité, istället för kvantitet. Tur man lär sig det redan i början då barnen är små, så man slipper göra fel i flera år. I år hade vi mycket råkost, vegetariskt och ekologiskt på julbordet. Vi hade nästan gjort allt själv och köpt mindre färdigt. Den här julen umgicks vi med nära och kära och stressade inte i onödan. Vi hade betydligt mindre klappar under granen men mer tid för att se varann i ögonen. Det här var den bästa julen hittills. Och nästa år ska vi göra det ännu bättre! Jag är glad över att ha fått fira med makens familj. Det finns alltid så mycket kärlek och omtanke ute på Renholmen där vi var, och jag hoppas att jag kan skapa samma stämning hemma hos oss många år framöver. God fortsättning!

En lagom fredag

Vi försov oss till dagis idag. Kl 09.24 slog jag upp ögonen, tittade på klockan och kände panikruset i hela kroppen. Men det blir en lugn dag, med hela familjen istället. Maken är ledig, så vi tar helg redan nu. Idag har vi en BVC-tid, annars blir det lite paketshopping, libanesiskt på stan och en sväng till huset som står på menyn. För er som undrar så går det bra med huset. Tapetsering är planerat till på måndag, och sen är det bara småfix kvar. Om ca tre veckor bor vi där. Så spännande! Bilder kommer upp så småningom.

Ha en fin helg & första advent på er!

Mineas 2-års kalas

Idag fyller Minea 2 år. Min lilla prinsessa har blivit så stor. Igår firade vi henne med kalas. Jag hade bakat tårtor (Micke gjorde gräddtårtorna), cupcakes, cake pops och pizzabullar.


Tårtorna var helt klart roligast att göra. Det blev riktigt lyckat, alla var nöjda och glada, och sockerchockade. Tack till Karin & Karin/Anders som hade hjälpt till med bakning.


Det målades med fingerfärg.


Paket öppnades.


Farfar hjälpte till med paketöppningen.


Pappa fick hjälpa Minea blåsa ut ljusen.


Och så lektes det fiskdamm.

Det var en trött tjej som gick och lade sig. Mycket lek, tårta, släkt och vänner gör en 2-årig tjej väldigt trött.

Ljuv musik

I lördags var jag och Micke på vår tredje konsert med Melissa Horn. Och som vanligt var det en helt magisk kväll. Stämningen var betydligt mysigare än de andra två gångerna, eftersom den här kvällen var helt och hållet Melissas. Inte UmeOpen med en blandning utav olika artister, där publiken var betydligt yngre än oss och där folk skrek "f*n vad snygg du är" mitt under en låt. Och förra årets utomhuskonsert under Lule Kalaset, som också bestod av en yngre publik som lade mest fokus på hångel än den fantastiska musik som strömmade ut ur högtalarna.

I lördags var det mammorna och deras döttrar, tjejgänget och de gifta/sambos som var där. Moget och stämningsfullt. Hon genomförde en blandning utav gamla och nya låtar, men med mest fokus på den nya skivan. Så klart. Ändå var "Jag kan inte skilja på", "Kungsholmens hamn", "Långa nätter", "New York" och "Som jag hade dig förut" självklara publikfavoriter. "Kungsholmens hamn" genomfördes solo utan bandet, och den berörde oss allihop. Fantastiskt.

Hon berättade om den gången då hon skulle spela nya skivan för sina föräldrar och pappas kommentar var "är du verkligen så deprimerad som du låter? Folk kommer ju och tro att du är självmordsbenägen". Och mycket riktigt är den nya skivan väldigt deppig och låg, men väldigt personlig. Låten "Mardrömmar" är skriven under en tid då hon gick igenom en jobbig period och drömde mycket mardrömmar. Jag tycker det är härligt att en artist kan öppna sin själ så här mycket och låta oss få en inblick i hennes känslor. Det är inte många som vågar vara så sårbara. Det tycker jag är väldigt modigt.

Hon är alltid klädd i svart på scenen, sticker aldrig ut. Då kan man istället lägga fokus på sången, rösten, känslan. Och hennes musik är ren terapi för själen, som en medicinburk på recept. Varje konsert är en investering för välbefinnandet, värt vartenda krona. Istället för en billig tröja på H&M som ändå slits ut, kan jag bevara det här minnet inombords för all framtid. Hon avslutade med "Falla fritt", och det var helt magiskt, soundet träffade rakt in i själen. Tack!

Sushifrossa

Jag hade min vän Lisa på besök igår. Det firade vi med sushi. Jag och mannen delade på 36 bitar sushi. Vi är lite overeaters när det kommer till sushi, eller egentligen så är det jag. Jag åt en gång 22 bitar alldeles själv på en sushibuffé. Enda maten jag äter snabbare än mannen min. Så gott!

Godaste grytan

Den här grytan med mungbönor kommer säkert bli en av våra nya favoriter. Jag tycker det är svårt att hitta bra recept med mungbönor som bas, men den här tar nog hem största vinsten.

MUNGBÖNSGRYTA

2,5 dl mungbönor
3 dl ris
5 dl vatten
1 msk smör/olivolja
1 tsk salt

2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
0,5 dl färsk riven ingefära
1 sk smör/olivolja
1 msk gurkmeja
1 msk garam masala
1 msk chilipulver
1 tsk kardemumma
1 msk malen koriander
svartpeppar
salt
Blandade grönsaker ex. blomkål, zucchini, broccoli
2 dl havregrädde

* Blötlägg mungbönorna över natten. Koka sedan i nytt vatten ca 20 min.
* Skölj och blötlägg riset ca 10 min. Häll av det i en sil och låt vattnet rinna av.
* Hacka under tiden lök och vitlök och fräs det mjukt i smör eller olivolja tillsammans med den rivna ingefäran.
* Tillsätt alla kryddorna (förutom salt och peppar) och stek några minuter till.
* Koka upp 5 dl vatten i en kastrull med 1 msk smör/olivolja och 1 tsk salt. Häll i riset och låt koka i ca 10-12 min på svag värme.
* Skär grönsakerna i lagom stora bitar och förkoka några minuter.
* Häll i mungbönorna, grönsakerna och havregrädden i en gryta, tillsätt lök- och kryddblandningen. Koka på svag värme i några minuter. Salta och peppra efter smak. Om man tycker att grytan blir för torr och vill ha mer sås, tillsätt lite vatten och lite mer utav kryddorna.

Servera med det kokta riset och gärna lite råkost. Smaklig måltid!

Min underbara

Igår fick jag blommor av min fina make. En underbar höstbukett. Jag har haft det lite stressigt med barnen, husbygget, jobbsöket etc, och han ville hylla mig en liten smula. Jag blev väldigt rörd och glad. Han är fin han, min karl.

Lördagsbrunch

Vilken härlig dag! Fick en hyfsad sovmorgon utav barnen, det började snöa idag och vi har ätit en jättegod brunch. Ägg och ekologisk bovetegröt med aprikoser, kardemumma och kanel. Naturligt sött och riktgt mättade (väldigt fiberrikt).
Idag har vi ordnat barnvakt till våra små liv, då vi ska på konsert och lyssna på Melissa Horn. Äntligen är denna dag kommen. Minea ska till Piteå och få sova över hos Alvin och Ylva, och lillkillen ska få umgås med C & G i ett par timmar. En underbar lördag helt enkelt. Och nästa vecka vid denna tid så har vårat hus levererats. Nu känns det riktigt bra.

Ha en underbar dag!

Resultat

Har nu följt en proteinrik diet i ett par veckor, och jag ser verkligen resultat. Jag kör inte LCHF, för det är så otroligt trist och enligt mig ganska så onyttigt. Jag har svårt att tro att den höga andel mättat fett är bra för kroppen, även om den bidrar till viktnedgång. Jag kör med kalorimetoden, den enklaste av dem alla. Att det som intas måste vara mindre i kaloriväg än det som förbränns. Och protein mättar bra. Enklare än så är det inte. Hade tänkt köra proteinkosten fram till jul och sen tror jag att jag kommer vara nöjd. Däremot känner jag att kroppen längtar efter lite vegetariskt, så idag har jag gjort lite linssoppa, som för övrigt uppskattades enormt utav lilltjejen. Sen har jag groddar på gång, som blir klara om ett par dagar. Känner mig riktigt motiverad. Däremot hinner jag knappt träna nåt, eftersom två små liv tar upp all min tid. Några promenader då och då lyckas jag klämma in, och där är det vädret som får avgöra för det mesta. Försöker träna på crossen, men det hinns helt enkelt inte. Får ta det på helgerna när maken är hemma.

Imorgon ska jag till BVC med lillkillen, han fyller fyra månader och då blir det vanlig kontroll. Han växer otroligt bra, har snart 74 i kläder, en storlek som de flesta barn har först från sex månader. Han ligger ungefär 2 månader i förväg i kläder. Store lillebror liksom. Och Minea har fortfarande 86, en storlek barn har tills de är ungefär 1,5 år (hon fyller 2 år om några veckor). Lillebror kommer snart i kapp. Tänk att det kan vara så olika.

Nu blir det kvällste, dusch (mitt hår ser för risigt ut), och bums i säng. Sov så gott!

Irriterad

Jag är mer än nöjd med vår förskola som Minea går på. De engagerar sig när det kommer till hennes mat, hon får vara med på små utflykter till skogen, och hon tycker jättemycket om sin kompisar. Men i torsdags såg jag att hon hade målarfärg på sina helt nya vinterkläder. Och det är inte billigt att köpa vinterkläder till barnen. Men man tänker att barnen får ärva och att man senare kanske kan sälja vidare på Tradera för att på så sätt köpa nytt igen. Men om kläderna har målarfärg som inte går bort så blir det inte lätt att sälja vidare. Och därför blir jag en aning irriterad. Och idag blev jag sur pga en annan grej. Jag lämnade lillan som vanligt, men stod kvar och pratade med en bekant på parkeringen. Idag var lillans grupp på framsidan så hon såg mig genom grinden och blev lite gnällig. Jag kunde inte bara vända om och gå, utan jag gick fram till henne och sade att hon skulle gå och leka med sina kompisar och att mamma skulle komma senare. I samma ögonblick såg jag att hon saknade vantar, nåt som jag hade tagit på henne strax innan jag vinkade av henne första gången. Och jag visste att jag hade extra med mig, så jag öppnade grinden, och klädde på henne nya. Hon hade helt genomfrusna fingrar och sade att hon hade ont. I samma ögonblick kom hennes förskolelärare för att hämta henne och sade samtidigt "nu måste vi skicka iväg mamma". På vägen hem funderade jag i fall hon alltid leker utan vantar i det här vädret. Är det ingen fröken som klär på henne vantar? Skiter man i det, för att man har så många barn att vakta? Och om ens barn får målarfärg på kläderna, vad ska man göra då? Jag tog upp det här med målarfärgen med en fröken, och hon tyckte jag skulle ringa rektorn och klaga. Hur ska jag göra? Vad hade ni gjort? Vi ska ju byta förskola om ett par månader, men jag vill inte börja gnälla eller bråka, det är inte min stil. Kom gärna med tips!

Bloggtips

Jag läser gärna andras bloggar. Blir alltid superglad när min bloglovin-app uppdateras och nya inlägg finns att läsa. En av mina favoritbloggar är "Fyra årstider". Den hittar ni HÄR.
Idag har vi varit på dop. Lilla Milo döptes och vi var där hela familjen och firade honom. Lyckligtvis var det lördag idag och då passade vi på att njuta av all smarrig fika. Men ikväll skippade vi godsakerna och åt lite grönsaksdipp istället. Hemligheten bakom en sund vikt är faktiskt balans.

Gedigen husmanskost

Husmanskost är underbart gott. Just nu är det min favoritmat. Sushi, italienskt och raw food/vegankost är också fantastiskt gott, men husmanskost är bland det bästa. Klassisk svensk husmanskost. Det är fina grejer det. Och idag stod jag två timmar i köket och lagade kålpudding. Till det serverade jag kokt potatis, gräddsås, lingonsylt och en av mina specialiteter, vitlöksmorötter. Så vansinnigt gott!


Micke bakade kladdkakemuffins, och jag snodde faktiskt åt mig en. Jag har själv bestämt att jag inte ska äta kakor, godis och choklad på veckodagarna, men när det bjuds på kladdkakemuffins så är det svårt att motstå.
Idag var det strålande höstväder. Väldigt kallt dock. Snart får vinterjackan plockas fram. Jag var en sväng inom vårdcentralen idag, och sen promenerade jag in till stan. Det ska bli härligt att flytta tillbaka till den sidan utav stan, där trivs jag mycket bättre. Det är en alldeles lagom promenadsträcka in till centrum därifrån, och betydligt mer rogivande.
Nu är det i alla fall dags för te, och kanske några mormorsrutor.

Nu händer det grejer

Morgonrutinerna hemma hos oss är enkla. Minea ska till dagis, lillebror äta, pappa till jobbet och mamma ska underhålla bebis och roa sig med diverse aktiviteter så som virkning, matlagning, städning, och så klart nätsurfning. Och ibland även träning. Kan tyckas rätt mysigt och härligt, men jag klättrar på väggarna. Jag vill verkligen ut i arbetslivet igen. Träffa folk, utvecklas, dra in lite inkomst. Så igår tog jag tag i mitt jobbsökande. Jag skickade CV och personligt brev till tjugo butiker här i stan. Tanken är att jag ska börja efter årsskiftet. Maken vill gärna vara pappaledig och jag vill mer än gärna börja jobba.
Idag blir det en rätt lugn dag. Jag ska strax avnjuta mitt blåbärste och läsa min nya tidning. Nu börjar jultemat på allvar, och det är lika bra att börja förbereda inför det. Jag tjuvstartade med levande ljus igår, för nu behövs det lite mysfaktor här hemma. Allt har liksom avstannat här hemma då det kommer till inredning. Allt på grund av att vi ska flytta snart igen. Och där ska det pyntas och grejas. Det lovar jag.

Enkel pippi i ugn

Jag älskar att laga mat! I princip alltid. Jag älskar dessutom att bjuda folk på mat. Det är något jag stolt kan skryta med, att det har jag minsann fått efter min mamma. Hon brukade alltid laga massor med mat, till och med mina vänner åt hemma hos oss när jag var yngre och bodde hemma. Jag tyckte det kunde vara lite si så där kul att hon jämt stod i köket, men idag är jag mer än tacksam för all den kunskap hon har fört över till mig. Jag har lovat mig själv att när jag har ett stort hus, så ska jag ha ett stort köksbord för minst 8 personer och så ska jag ha stora middagsbjudningar. Jämt, om jag får välja. Det finns inget härligare än att sitta runt matbordet, äta gott och bara umgås. Det är min stora passion i livet, mat. Och när det kommer till matlagning så finns det inget bättre och enklare än rätter som sköter sig själv. Att göra i ordning och sen bara slänga in i ugnen, och så är det klart.
Idag gjorde jag en underbar kyckling i ugnen, som är busenkel att förbereda. Perfekt när man har många över på middag. Receptet hittar ni HÄR.

Kallare dagar

Det blir kyligare och kyligare för varje dag som går. Årstiderna skiftar väldigt fort, knappt så att man hinner njuta ordentligt. Hösten är min bästa årstid, som ni kanske vet, och jag blir alltid lika besviken när den är över. Jag borde tycka om den norrländska vintern, men jag har inte lärt mig ta vara på den på rätt sätt. Jag funderar på att börja åka längdskidor nu i vinter. Ett projekt jag har funderat på i snart sex år, förhoppningsvis så lyckas jag med det i år. Åka längdskidor, pimpla, åka snöskooter och bygga snögubbar. Det ska stå på min agenda i vinter, så det så. Om ni vet nån annan härlig vinteraktivitet man kan ägna sig åt får ni gärna dela med er. Alla tips är välkomna.

Fina vänner

Helgen har varit händelserik. Igår jobbade vi på ordentligt och gjorde klart på tomten inför grundgrävningen nästa vecka. Vi fick hjälp utav våra fina vänner. Tusen tack ännu en gång! Kroppen har inte fått jobba så intensivt på väldigt länge. Tack och lov hade vi tur med vädret. Det var en perfekt höstdag. Och så fick jag äntligen hälsa på grannarna. Lördagskvällen avslutade vi med de godaste mackorna. Ett recept som jag lärde mig för ett par år sedan, och som är en återkommande favorit. Svampstuvning, knaperstekt bacon och dessutom gratinerade med ost. Inte det nyttigaste kvällsmålet, men så himla gott.
Söndag har varit ganska lugn. Vi bjöd våra vänner på middag och barnen fick leka loss. Husmanskost och kladdkaka med bär och glass. Mina smaklökar funkar inget bra för tillfället på grund av en konstig förkylning, så tyvärr smakar maten inte så mycket. Jag hoppas det går över snart, för det är frustrerande att inte kunna njuta av allt gott.
Nu ska vi se på några avsnitt utav Solsidan och jag ska virka lite och dricka mitt nya äppelte. God kväll på er!

Tekniken

Vi har ingen tur med våra datorer här hemma. Först gick vår bärbara i sönder, så då åkte den stationära fram från förrådet. Och den funkar lite när den vill. Egentligen borde vi investera i en ny men det tar samtidigt emot. Jag vill ju köpa en symaskin! Tänkte börja sy en massa gardiner och kuddar till barnens rum. Har så mycket idéer att jag nästan spricker. Dessutom har jag en enorm lust att pyssla, fixa och dona. Det måste vara en gen jag har fått efter min mor. Bullmamman som bytte gardiner en gång i månaden. Typ. Jag skrattade åt det då, men nu inser jag hur mysigt det är. Speciellt sedan man fick egna barn. Och ni ska veta vad jag längtar till jul! Om ni bara visste.

Kvällspaus

Det har varit två väldigt hektiska dagar här hemma. Mannen har stukat foten på sin innebandyträning, vilket innebär att vardagssysslorna blir fördelade lite annorlunda här hemma. Jag fick köra han till sjukhuset idag för att röntga foten, och det visade sig vara värre än vad han själv trodde. Nu slipper han gips i och för sig, men ska ändå ta det betydligt lugnare än vanligt. Inte så lätt alla gånger. Just oktober är en ganska stressig månad för oss, har en hel del läkartider inbokade och tomten på Kronan ska förberedas. Tack och lov har vi nära och kära som hjälper till, utan alla dessa fantastiska människor hade vi inte klarat oss.
Idag insåg jag värdet av att ha körkort. Jag vet i tusan inte hur det hade gått annars. Vi hade varit ganska begränsade i fall jag inte hade kunnat köra idag. Kånka med ungar, syskonvagn och en make med kryckor på bussen hade inte varit så skoj.
Middagarna här hemma är ganska enkla just nu, frysrensningen ger mig inte direkt fria händer. Men samtidigt kommer man på rätter som man aldrig tidigare hade lagat. Korvpytt med rotsaker och TexMexgryta med kyckling och kokosmjölk. Så länge det går hem hos resten av familjen så är jag nöjd. Nu tar jag en kvällspaus. Ska dricka lite söderte, virka och njuta av lugnet.

Bullarna

Jag ville såklart inte vara sämre, så jag bakade lite kanelbullar/kanelsnurror idag. Och goda blev dem! Minskade rejält på sockret, tycker faktiskt att cafébullar oftast är för söta. Det blir en slags bieffekt när man övergår till "lördagsgodis". Allt smakar så mycket mer. Perfekt, nu är fikat klart i fall vi får oväntat besök. Kanelbullar och tigerkaka finns numera i våran frys.

Tofugryta

Vi har nu börjat vårt rensa-i-frysen-projekt. För nån dag sedan hittade jag två förpackningar med tofu. Visste inte hur frysen hade påverkat detta livsmedel, men allt ska man prova åtminstone en gång anser jag. Och mycket riktigt var det inte det absolut bästa resultat, och det hade säkert blivit godare med färsk tofu. Men annars var det riktigt gott. Receptet hittar ni HÄR. Om ni undrar så har jag lagt i extra bönor, för att öka näringsvärdet och för att ha en backup i proteinväg i fall tofun inte gick att äta. Såklart.

Höstigt

Idag är det regn och rusk ute. Kom på att jag klädde lillan helt fel i morse. Hon kommer vara som en blöt fläck när jag hämtar henne. Jag ska sätta mig med en stor kopp te, virka lite mormorsrutor och njuta av tystnaden i två timmar till. Härliga oktober.

När en diet går till överdrift

Idag är det Kanelbullens dag. Jag har minsann tänkt baka, trots att jag försöker dra in på kolhydraterna. Men en bulle ska jag äta, för det får inte bli nån extrem diet utav det hela.
Jag hittade ett recept på nätet idag av en slump. LCHF Kanelbullar. Det låter fruktansvärt löjligt. Jag trodde nämligen att när man åt enligt en diet, så innebar det att man uteslöt vissa saker. LCHF står ju för Low Carb High Fat, alltså LÅGT kolhydratinnehåll. Vad tror ni förekommer i bullar? Kan det vara kolhydrater i form av socker och mjöl? Sist jag kollade så var det så. Varför måste man envisas med att allt ska vara som "vanligt" när man äter då enligt LCHF? Varför inte bara hålla sig till det som dieten förespråkar? Men det är ju klart, man måste vara häftigt genom att följa denna diet till och börja med, och så ännu häftigare genom att äta precis som ALLA andra. Så när man hittar ett recept på kanelbullar som innehåller björksocker, gluten och fett så tycker man faktiskt att det här med LCHF har gått till ren överdrift. Dieter i all ära, det funkar säkert för vissa. Jag tillämpade själv en LCHF-liknande diet när jag försökte gå ner efter min första graviditet, och det hjälpte. Men då hade jag frukt som kolhydratkälla, annars hade jag blivit knäpp. Och egentligen så ändrade jag bara på mina kostvanor, motionerade och slutade äta godis och choklad i kopiösa mängder. Och plötsligt var 18 kg borta. Jag hoppas att ni äter nån kanelbulle idag, mest bara för att det är så himla gott! Och inte nån hittepå kanelbulle! Tack!

Kärlek

Jag blev så oerhört glad när jag såg dessa två björkar idag på min morgonpromenad.. Vilken tur att de har varann.

Lugnet på en söndag

Morgonen har varit lugn och mysig. Lilleman väckte mig runt åttatiden. Ville egentligen inte stiga upp, men hans skalmansklocka ringde för fullt och så var dags för mat. Jag har hunnit träna på crossen, dock i flera omgångar eftersom lillen kräver min uppmärksamhet då och då. Sen har jag ätit omlett, tro det eller ej. Den här gången med paprika, purjolök, skinka, keso och färsk oregano. Jag har redan lyckats gå ner tolv kilo sedan förlossningen, och mer ska det bli. I somras fick jag en jättefin crosstrainer av min fina man i födelsedagspresent. Lite väl dyrt tänkte jag då, men nu i efterhand är jag mer än nöjd. Då finns det absolut inga ursäkter när regnet sätter käppar i hjulet för träning. Eller minusgrader för den delen. Bra kostvanor, motion varje dag och godis på lördagar är min nya livsfilosofi.

Evighetsprojekt

I helgen har jag varit ensam med barnen. Dottern fick spendera hela dagen med sin farmor. Under tiden har jag fokuserat på lillebror och passat på att virka. Detta evighetsprojekt som jag älskar så mycket. Det tar liksom aldrig slut. Men nån gång kommer det bli klart. Jag har snart gjort hundra rutor, så snart blir det en filt eller ett överkast till nån av barnen. Sen får jag börja på en ny.




Ikväll blev jag bjuden på middag hos svärmor. Renskav, rotmos och rårörda lingon. Norrländsk husmanskost när den är som bäst. Vägen dit är helt underbar, jag måste alltid stanna till en stund och bara njuta. Hösten är verkligen helt magisk.

Morgonpromenad

Idag har jag och lillkillen varit på promenad i skogen och vid vattnet. Vi lämnade av storasyster på dagis och sen traskade vi iväg. Både jag och han var på ett glatt humör.


När vi kom hem fick lillkillen ligga i babysittern och greja med sitt medan jag åt lite brunch. Omlett funkar till dagens alla måltider. Frukost, brunch, lunch, middag, kvällsmat och mellis. Eftersom variationerna är oändliga. Idag blev det med lök, skinka, keso och färsk oregano.

Receptet

Här kommer receptet på rödbetssoppan. I fall nån skulle vilja ha den.

Röd som i rödbetssoppa

Idag har det varit en ganska lugn dag. Minea har varit på förskolan några timmar medan jag har pysslat på här hemma och roat lillkillen. Till middag lagade jag rödbetssoppa som serverades med creme fraiche och ostmackor. Och nu ikväll bakade jag och lillskruttan tigerkaka. Fast smeten var förstås godare. Det hamnade till och med smet på min färska oregano. Och Minea tuggade i sig äggskal som hon tyckte var jättegott. Till sin mammas förtvivlan.

Omlett

Omlett är en perfekt matträtt när man behöver rensa kylen. Dessutom är det jättegott, nyttigt och miljövänligt. Man tar vara på sånt som egentligen hade kunnat åka ner i soporna. En bit röd lök, tre kokta potatisar, tre ägg, en näve riven västerbottensost, några skivor skinka, lite färska kryddor och slutligen salt och peppar. Stek i smör eller margarin.

Och så var det höst

Eftersom hösten är min favoritårstid så blir jag alltid mer motiverad att blogga då. Den här gången kommer jag lägga fokus på matlagning och härliga recept, men även inredning. Det bästa med hösten, enligt mig, är bondens marknad. Äntligen får man frossa i alla härliga ekologiska grönsaker, som både är underbart gott men även nyttigt. Jag inspireras till att laga mustiga grytor och soppor, fantasin får flöda fritt. Helst vill jag inte utgå från något recept, utan kör gärna freestyle i köket. Och gärna vegetariskt.

Tänkte inleda denna "säsong" med ett fantastiskt gott recept på en favoritgryta hemma hos oss. Vi blev faktiskt bjudna på den här en gång, och sedan dess har vi lagat den flera gånger. Enkelt och otroligt gott!

Aubergine- och kikärtsgryta

1 gul lök
1 röd paprika
1 stor aubergine
2 msk olja (till stekning)
1 burk indisk cooking sauce ex. Tikka Masala (500 g)
1 burk kokosmjölk (400 g)
1 burk kikärter (400 g el 4 dl kokta)
blad från 0,5 kruka koriander
matyoghurt
limeklyftor
ris (3 dl)

Gör så här:
1. Koka riset enligt anvisningar på paketet
2. Skala och skär lök grovt. Dela, halvera och kärna ur paprikan. Skär den och auberginen i 1-2 cm stora tärningar. Fräs grönsakerna i olja i 3-4 min.
3. Tillsätt indisk cooking sauce och kokosmjölk. Låt koka i ca 15 min.
4. Tillsätt kikärterna. Koka ytterligare i 7-8 min.
5. Strö över korianderblad. Servera med riset, matyoghurt och limeklyftor.

Smaklig måltid!

Gratis är gott!

Oj så trött jag är! Förberedelserna inför torsdagens resa tar slut på mina sista energidepåer. Vi har tvättat sex maskiner med tvätt idag. Imorgon kommer vi att irra runt på stan och fixa alla sista ärenden. Hann t.o.m plocka svarta vinbär som växer på vår gård här utanför. Har aldrig sett så stora vinbär, de är lika stora som körsbär. Det måste vara den norrländska sommaren som gör det. Allt växer så att det knackar på sommaren här uppe. Och allt smakar som det gjorde förr, eftersom det inte behövs besprutningsmedel. Därför blir det mesta ekologiskt odlat här uppe. Jag planerar redan min framtida trädgård. Jag ska ha växthus, drivbänkar, grönsaksland och kryddland. Men även bärbuskar och några fruktträd. Sen vill jag ha en egen ko och några höns, men då får vi flytta ut på landet. Kanske en vacker dag så blir det så.

Även barnen tycks växa mer än vanligt under sommaren här uppe. Minea babblar konstant, härmar oss hela tiden. Hon har blivit en liten papegoja. Milian hoppade över en klädstorlek, och har numera 62/68 i kläder, han ligger en hel månad före i utveckling jämfört med storsyrran. Hans blöjor väger lika mycket som Mineas. Det är ju inte klokt! De är som natt och dag, totala motsatsen. Äntligen har vi fått ett barn som äter!

Har en del projekt som kommer att hålla mig sysselsatt ett tag framöver. Nu när man har vanan inne som förälder så kan man unna sig sånt som betyder mycket för en, för man vet att i slutändan så blir man en ännu bättre förälder.

Sömnmaraton

I natt har Milian fått för sig att sova sju timmar i sträck. Och för att göra det ännu bättre så sov han nästan lika länge på morgonen/förmiddagen. Minea är hos farmor ute på ön, vilket innebär att vi har fått världens längsta sovmorgon. Nån typ av träning ska utföras, och bra mat ska ätas idag. Ska även kolla om biblioteket har öppet, tänkte svänga förbi och låna hem några kokböcker. Vädret är underbart, soligt och lagom varmt. Vi ska alldeles strax åka på utflykt till Piteå, det blir fint det.

Tiden räcker inte till

Snart har det gått sex veckor sedan lilleman föddes. Tiden går så fort, jag försöker verkligen njuta av varje liten stund. På torsdag åker vi ner till Skåne. De närmsta dagarna kommer bestå utav packning, planering och stress. Jag har alltid lite resfeber/ångest inför såna här resor. Jag är alltid rädd att glömma nåt viktigt att ta med. Men det brukar alltid ordna sig, tyvärr lär jag mig aldrig det.

Min vardag har varit lite upp- och nervänd den senaste tiden. Min mamma var här. Min finaste mamma. Tiden gick så fort och vi hade så mycket att prata om. Hon går igenom en hel del just nu, och jag försöker vara hennes stöd så gott jag kan.
Lilleman sover hyfsat bra, men däremot äter han hur mycket som helst. Så nätterna är intensiva minst sagt.

Jag och Micke har äntligen börjat träna igen. Micke springer och jag kör med crosstrainer. Fick en jättefin crosstrainer från Casall i födelsedagspresent. En dag ringer det på dörren och då är det DHL som vill leverera ett paket på 53 kg!!! Och han ville ha bärhjälp! Höggravid som jag var så fick jag avstå. Så crosstrainer och styrketräning med fria vikter och kettlebells kör jag, inga magövningar dock, det får dröja några månader till. Och så har vi lagt om kosten. Jag erkänner att jag är en riktig kolhydratjunkie. Så nu är det slut med det. Inga fler berg utav ris/pasta/potatis på tallriken. Inget godis/glass/snacks mitt i veckan, endast lördagsgodis. Vi har varsitt mål, men vi stöttar och peppar varandra. Det är lättare när man är två. 17 gravidkilon ska bort, jag lyckades gå ner 18 kg sist så jag vet att det går. Heja heja! Jag måste vara en bra förebild nu när Minea blivit lite äldre. Hälsosam kost och träning blir extra viktigt nu när man har barn.

Nu ska jag sova!

Lite uppdatering

Snart är det två veckor sedan lillkillen föddes. Dagarna flyter i princip ihop, tiden går hur fort som helst. Mickes pappadagar är snart slut, men tack och lov har han semester direkt efter. Allt går så fint, Minea älskar sin lillebror, jag får sova hyfsat bra, och vi hjälps åt hemma med alla vardagssysslor. Milian äter jättebra, det finns mängder med mat, till och med så mycket att jag har bestämt mig för att börja donera till sjukhuset till neonatalavdelningen.

För er som undrar så gick förlossningen jättebra. Vi kom in kvart i sex på morgonen och fyra timmar senare var han född. Det gick så fort att jag inte hann ta epiduralen så lustgasen fick göra jobbet. Efter en hel natt med värkar var jag rätt så trött måste jag säga. Men ut kom han, och min återhämtning gick så bra att vi åkte hem redan samma dag. Hade vi fått eget rum och om sjukhusmaten hade varit bättre, så hade vi kanske stannat nån natt. Men längtan efter den egna sängen, Minea och hämtmat blev för stor. Även om den här förlossningen gick betydligt fortare än med Minea, så var den betydligt tuffare mentalt och fysiskt. Epiduralen är verkligen helt fantastisk, och blir det fler barn i framtiden så ska jag ta den igen utan tvekan. Däremot känner man sig lite häftig för att man orkade utan och endast körde med lustgas. Men som sagt, nästa gång (om det blir nån sådan) vill jag inte vara lika häftig.

Nästa vecka kommer den efterlängtade vagnen som vi har beställt från USA. Det är ett riktigt jobbigt projekt att ha med två vagnar när man ska nånstans. Syskonvagn for the win. Egentligen skulle den ha kommit i fredags, men den blev försenad i Stockholm på Arlanda. Men om ett par dagar är den här. Om ca två veckor kommer min fina mamma på besök. Micke åker på bröllop över helgen i mitten på juli. Jag hade velat följa med, men med Milian så nyfödd vill jag inte riskera nåt.

Nu ska jag upp och få i mig lite mat. Måste fylla på energidepåerna. Ha en fin dag!

Då var det klart

100% passerade vi idag, jag och magen. Känns så overkligt att en hel graviditet är klar. 280 dagar bara sådär. Fantastiskt. Nu är det bara väntan kvar. Förra gången blev det 14 dagar över tiden, kanske blir det likadant den här gången, kanske inte. Jag var lite deppig för ett par dagar sedan över att det inte hade kommit igång, men efter ett besök hos min underbara barnmorska så har jag en helt annan syn. Förr eller senare kommer bebisen ut och då får vi njuta och bubbla in oss. Vagnen är förberedd, spjälsängen är bäddad, och babyskyddet är tvättat. Nu väntar vi bara på vår nya familjemedlem.

Idag är det Flygets dag på F21. Micke jobbar hela helgen. Jag var beräknad till idag och vi hoppades på att han skulle slippa jobba men nu blev det så här. Men vi får tillbaka det i lediga dagar lite längre fram. Jag är tacksam över att vädret är svalt och molnigt, hade det varit sol och värmebölja så hade jag gått under.

Snart midsommar. Vi ska bara ta det lugnt i år. Antingen blir vi 3 eller 4 som firar. Hur som helst blir det familjemys och det är bland det bästa som finns.

Vagn & jobb

Ligger i soffan och vilar. Mannen och dottern är ute och leker i det härliga sommarvädret. Tyvärr kan jag inte njuta som alla andra när det kommer till värme, inte just nu. Det är ca en vecka kvar till BF (beräknad förlossning). Jag räknar ner för fullt. Varje förvärk eller sammandragning ger mig hopp om att det kanske startar snart. Hoppas det!

Igår ringde Life Hälsokostbutik mig och frågade om jag var intresserad utav jobb. Jag hade inte sökt tjänsten ens, utan de hade fått uppgifterna via arbetsförmedlingen. Kändes jättetrist att tacka nej, men men. Nästa år, då jäklar. Jag har tackat nej till fyra butiksjobb nu, känns ganska surt. Men jag får ju min belöning snart!

Igår beställde vi vagnen som vi ska ha till våra kids. En baby jogger city select. En syskonvagn som är avlång istället för bred. Och som man kan anpassa efter behov, i fall båda barnen ska med eller inte. Och sen funkar den med vår bilbarnstol, vilket är toppen! Vi behöver en vagn som är smidig att resa med, ska ner till Skåne hela augusti och sen blir det lite här och där med Micke när han åker med jobbet. Dessutom vill jag kunna åka buss och tåg utan att behöva ta upp all barnvagnsplats. Därför ville vi ha den här. Och sen är det snygg också! Nu ska jag göra i ordning tvätten, lite nytta måste man göra idag.

Man & Fru

Imorgon är det den 11/6. Då har jag och Micke varit gifta i ett halvår, sex månader. Tiden går så vansinnigt fort. Nyss stod vi finklädda, jag i vitt, han i svart, och frös! -17 grader var det den dan. Då var magen liten. Snön låg på marken. Ljusen var tända. Och allt var så overkligt, men så underbart. Det var vår dag! Många blev förvånade, andra inte. Men den 11/12 gifte vi oss, och blev familjen Forsberg på riktigt. En väldigt liten och intim ceremoni, alldeles lagom. Bara för våran skull, för barnens skull. Det tycker jag är kärlek!

Smälter bort

Det är så varmt att jag smälter snart. Jag är glad att jag slipper vara höggravid hela sommaren, det hade jag aldrig orkat med. Om det blir fler barn i framtiden så ska det planeras till våren. Mars/april/maj, inte senare än så!

Nu har vi äntligen tapetserat färdigt i Mineas rum. Ska bara ställa i ordning, och sen kan lillan äntligen få ett eget rum. Ett projekt som har tagit betydligt längre tid än vad vi hade trott. Hade jag inte varit gravid så hade vi gjort klart så fort vi fick ut tapeterna. Men nu är det klart.

Jag önskar att förlossningen kom igång snart. Vill ha min smidighet tillbaka, så jag kan fixa och storstäda här hemma. Idag eller imorgon ska det beställas en ny barnvagn, från USA. Vi har spanat in en jättesmidig syskonvagn, och jag hoppas det går smidigt med frakt osv.

Nu blir det lite vila, och sen lite hemmasysslor.

God morgon

Dricker mitt te, lyssnar på Melissa Horn, solen skiner, och jag har fått sova ut ordentligt. Maken är på väg hemåt, så snart är vi samlade igen. Funderar på vad vi ska göra idag. Vill egentligen inte göra nåt, kanske åka på en utflykt nånstans. Imorgon ska jag i alla fall baka. Svärmor bad mig om två sorters långpannekakor, de ska ha grannfest på måndag. Jag älskar att baka, så det tackade jag inte nej till.

Natten var intressant. Trodde verkligen att jag skulle få sträcksova mig igenom den, men icke. Kl 2 vaknade jag och var helt utvilad, men tvingade mig själv att somna om. 5.20 var det dags igen. Men jag somnade om. 8.30 vaknade jag och då gick jag faktiskt upp. Nu känns det som att det vore ganska mysigt att sova nån timme till. Jag tror att min kropp är inställd på "spädbarnsintervall", fortfarande efter 19 månader. Ganska bra med tanke på att nätterna kommer se ut så här framöver.

Nu kommer snart familjen innanför dörren, så jag ska gå och kramas med mina älsklingar.
Ha en fin dag!

Ett år äldre

I onsdags var det min födelsedag. Jag känner inget pirr i magen längre när jag fyller år. Kanske lägger jag mer fokus på familjen, eller så är det så här det ska kännas efter 25. Nästa stora siffra blir ju 30, och dit är det som sagt bara två år. Jag hade mer åldersnoja när jag fyllde 25, 30 ser jag bara fram emot. Jag hade hur som helst en fin dag med familjen. Hämtpizza, tårta, blommor & bubbel. Precis som jag ville ha det!

Idag var det dags för ytterligare ett MVC-besök. Nu är bebisen fixerad, och i natt hade jag förvärkar. Men tydligen är det inget som säger att det är dags snart, utan så här kan det hålla på en månad till. Hur ska jag orka? Jag känner mig som en svullen flodhäst! Kan inte gå två meter utan att få ont. Men det är bara att bita ihop. Solen skiner idag, och jag vill bara ligga i sängen och sova. Micke jobbar ett helt dygn, från morgon till morgon och svärmor har lovat att ha Minea hela dagen och natten. I natt ska jag sova, om jag får för bebisen...

Ska gå och vila lite nu och sen är jag bjuden på grillat hos svärmor vid fem. Underbart!

Sega dagar

Jag har inte bloggat så mycket på sistone. Jag är för trött helt enkelt. Dessutom har tekniken här hemma gått sönder en efter en. Först tv:n, sen datorn. Men en ny tv inhandlades igår, och datorn fungerar varannan dag ungefär.

Minea har varit hemma hela förra veckan. Hon ska vara hemma en vecka till och repa sig lite från dagis. Hon äter bättre igen, sover hyfsat bra, är mindre gnällig men mer bestämd och har säkert gått upp några hundra gram igen. Den här veckan ska vi bli kontaktade utav sjukhuset, så vi får komma dit och få hjälp med lilltjejens kost.

Sen har Micke varit jätteduktig förra veckan och gjort underarbetet i Mineas rum. Slipat, spaklat och målat. Idag ska vi tapetsera (med tapeten ovan) och imorgon flyttar vi över alla hennes grejer till det nya rummet. Så kan vi börja förbereda för bebisen i vårt sovrum. BB-väskan är packad, spjälsängen är bäddad, vagnen ska rengöras på torsdag, och lite annat ska förberedas också. Vi har planer på att köpa en syskonvagn inom de närmsta dagarna, så den gamla vagnen blir bara en tillfällighet. Dagarna känns jättesega. Jag sover väldigt dåligt på nätterna, har sammandragningar allt oftare. Ändå är det 3 veckor kvar, 5 om jag går över tiden igen. Fast 3 veckor kan bli 1 vecka. Och det känns nervöst. Jag vill att allt ska bli klart här hemma, fast man kanske inte ska förvänta sig det. Det är tur att man vet att små bebisar klarar sig ändå, trots att gardinerna inte hunnit komma upp i fönstren. Värre var det med första barnet. Då skulle allt vara perfekt. Ändå fick vi fuktskada i köket och var tvungna att flytta ut i 1½ månad. Hellre mitt eget hem med lite oordning, än ett hem som inte är vårt men rent.

Nu ska jag vila, passar som vanligt på när Minea ändå sover middag.

Identitet

Jag var 7 år gammal när jag kom till Sverige. Jag började i en internationell klass, som man så fint kallade det, när det i själva verket var en klass med massa invandrarbarn. Polen, Finland, Iran, Afghanistan mm, alla hade vi en sak gemensamt. Vi kunde ingen svenska. Men ändå på nåt sätt kommunicerade vi med varandra. Jag lärde mig språket fort, tog mig ca sex månader. Året därpå fick jag börja i en svensk klass. Jag minns hur spännande det var, att få träffa svenska barn. Visst fanns det klasskompisar som kom från andra länder i den klass som jag hamnade i, men jag såg alla som svenskar ändå.

Nåt som alltid var annorlunda med mig, och som jag fick lära mig att leva med i 20 år, var mitt annorlunda efternamn. Ingen kunde uttala det, ingen kunde stava det. Skrzypczak. Jag var alltid tjejen med det konstiga efternamnet. I lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Till och med på universitetet. Ibland hade det sina fördelar att heta annorlunda, folk kom helt enkelt ihåg en. Tyvärr var jag less på kommentarer som "oj, har du bott länge i Sverige, du pratar ju jättebra svenska?". Ja, 20 år ungefär. Det har alltid varit min högsta önskan att få heta Svensson, Andersson eller vilket som helst "son"-efternamn. Jag ville bara smälta in, vara som alla andra.

När jag träffade Micke och vi blev ihop, så testade jag hans efternamn ihop med mitt förnamn. "Magdalena Forsberg". Det lät bekant. Då slog det mig. Jag skulle heta som en idrottskändis i resten av mitt liv. Fantastiskt. Jag skulle fortfarande bli ihågkommen, inte bara en i mängden, men jag skulle ändå smälta in. Inte behöva bokstavera varenda gång man ringer till en myndighet, eller fundera på varför arbetsgivaren aldrig ringde upp mig, var det på grund av mitt efternamn? Jag har alltid varit hon med det konstiga efternamnet, nu är jag hon som heter så roligt. Folk vänder sig fortfarande om eller tittar upp när man säger mitt namn, det är lika bra att vänja sig. Och tyvärr, ni får inte en autograf!!!

Slut på det roliga

När jag var 9 år gammal började jag titta på ett program som skulle visa sig ha en väldigt stor inverkan på mig. Jag har alltid varit en person som har sökt nån djupare mening i olika saker, lite flummig enligt många, eller till och med lite lillgammal. Och vid 9-års ålder började jag titta på "The Oprah show". Inte direkt ett vanligt program för en liten tjej i den åldern, men på nåt sätt tyckte jag att det var spännande. Det har varit ett av mina favoritprogram genom åren. Jag har skrattat, gråtit, inspirerats mm. Jag har läst böcker som har rekommenderats i programmet, fått inredningstips, relationstips, hälsotips och allt möjligt. En rolig/bra grej jag genomförde var att skriva ner några saker varje dag som jag var tacksam över, i ett helt år. Resultatet blev ju att man var betydligt mer tacksam och glad över småsakerna. Och helt plötsligt var man en positiv och vänlig människa, som såg glaset halvfullt.

Nu har showen haft sina sista inspelningsdagar i USA. Vilket innebär att det är slut. Finito. Känns lite sorgligt, så här efter 19 år, men tacka vet jag repriser. Tyvärr misslyckades jag med att uppfylla en önskan om att få gå på en show. Typiskt nog hade showen precis inspelningsuppehåll när jag var i Chicago för ett par år sedan. Nåja, livet går vidare.

Äntligen

Nu har vi äntligen fått remiss till Sunderby sjukhus. Lillan har gått ner i vikt, igen, och varit ganska hängig och trött. Vi har kämpat med hennes vikt och matintag sen den dagen hon föddes. Men barn kan tyvärr inte leva på luft och kärlek, speciellt inte när de är så små. Så nu ska lillan vara hemma från dagis 1-2 veckor, för att repa sig lite eller som barnmorskan sade igår "ha lite rehab hemma". Jag är så glad över att BVC och barnläkaren har tagit oss på allvar. Så förhoppningsvis får vi äntligen den hjälp vi behöver. Hon skulle behöva äta näringsberikad kost, och kanske dricka näringsdrycker, för att få gå upp ett par kilon. Jag var också liten i maten när jag var i hennes ålder, till och med ännu värre, och det blev ju folk av mig (tror jag). Men samtidigt vet jag hur min mamma kämpade i många år för att jag skulle äta. Till och med mattanterna i skolan fick sitta och mata mig (i Polen), och jag var alltid sist ut från matsalen. Tack och lov fick jag aptit i samband med puberteten, men då totalvände det istället och sen var det snarare svårt att sluta äta. Så jag gick upp jättemycket i vikt och var lite rund under hela högstadietiden. Det var svårt att balansera det där med att inte äta och sen att sluta äta. Hungerskänslorna var helt rubbade och kosten blev ett problem. Därför vill jag att min lilla tjej ska få hjälp nu, så hon slipper gå igenom samma sak som jag. Det hjälper inte att tjata, jag tror att det får en helt annan effekt sen i vuxen ålder. Jag hoppas innerligt att vi slipper detta med nästa barn. Fast jag vill inte ha ett matvrak heller. Lagom är bäst.

Livet på landet

Strax innan middag var vi ute och plockade årets första nässlor. Säsongen har precis börjat här uppe i Luleå. Jag älskar nässelsoppa och nässelbullar. Vi åt en hel del sånt när jag läste till Friskvårdskonsulent, och det liksom hängt med mig sen dess. Vi konstaterade att vi ska en vacker dag flytta ut på landet, plocka nässlor, odla vinbär, ha stora fruktträd, plocka svamp osv. Däremot är det svårt att hitta rätt ställe, och nu när barnen är små så vill man gärna ha nära till dagis/förskola, vårdcentral, diverse aktiviteter etc. Vi kommer aldrig att sluta leta efter drömhuset. Tills vidare tar vi vad vi får.

Surdegsbrödet blev väldigt gott. Däremot tror jag att det är nåt fel på vår ugn, för brödet såg lite väl färdigbakat ut 20 min innan det skulle vara klart. Så jag sänkte temperaturen från 225 grader till 175 grader, allt för att rädd mitt brödprojekt. Till brödet åt vi en potatis- och purjolökssoppa. Jag hade i lite röda linser också, för att öka näringsinnehållet. Ska alldeles strax göra i ordning mina nyplockade nässlor, de ska få ligga i vattenbad och sedan förvällas. Imorgon blir det nässelsoppa till lunch. Längtar redan!

Surdegsbröd

Idag är min surdeg klar. Det luktar surt och den har jäst till sig. Så idag bakar vi surdegsbröd här hemma. Jag hoppas det blir lyckat, det är trots allt mitt första surdegsbröd. Eller snarare andra, det första bakade jag när jag pluggade till kostekonom, men det är ju evigheter sen nu. Jag har valt ett ganska enkelt recept eftersom jag varken har en hushållsvåg eller matassistent. Receptet hittar ni här. Jag älskar smaken av surdegsbröd, det smakar nyttigt och fräscht på nåt sätt. Och sen är hållbarheten betydligt bättre. Så håll tummarna!

Sista orden för idag

Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att få sova nåt i natt. Har precis dopat lilltjejen med Alvedon, så hon slipper ha så ont i munnen. Dumma tänder! Önskar jag kunde göra nåt mer, men det är svårt. Inte lätt alla gånger att trösta när trotsen tar över. Då säger hon nej till välling, nappen och tröst i famnen. Jag vet att det här är en övergående period, hoppas den går över snart!

Jag kände mig låg idag. Jag saknar en vän. Väldigt mycket. Trodde att det skulle gå över, men det gör det aldrig. Jag önskar dig all lycka, det förtjänar du.

God natt!

Det här är lycka

Jag blir alldeles till mig när jag tänker på hösten, september för att vara lite mer specifik. Då släpper hon sitt tredje album, hon med rösten och texterna. Hon som berör. Hon som jag lyssnade på när jag låg på förlossningen, hon som har bidragit till min och Mickes låt under tiden han var i Kosovo på utlandstjänst. Jag upptäckte henne 2007, hon kom in i mitt liv precis när jag behövde det som mest. Hennes musik var terapi. Jag behövde läka i själen. 2007 var ett jobbigt år, hennes musik var medicin. Till hösten kommer hon hit, till min stad. Jag ska lyssna, bli berörd, tårögd och alldeles lycklig inombords.

Regn

Idag väcktes vi utav regndroppar mot fönstret. Ganska mysigt. Men lite tråkigt för lilltjejen som skulle till dagis, tänkte jag. Men när vi väl kom fram till dagis så ville hon knappt gå in för att det var ju sååå spännande med regn. Så hon fick vara ute en liten stund.

Natten har varit ganska jobbig på många sätt. Förutom sammandragningar och smärta i fogarna, så har Minea hållt mig vaken. Lillan håller på att få fler tänder, och det är inget kul alls. Det finns inget jag kan göra så att hon slipper ha ont. Alvedon vill hon inte ta, för då skriker hon hysteriskt. Jag försökte med flera skedar, men hon viftade bort det så att det kom på mig, golvet, sängen och överallt. Efter en timme ungefär slocknade hon utav utmattning. Och jag också! Så idag är jag helt slut, som vanligt. Ska lägga mig och sova tills det är dags att hämta henne, alltså om 4 timmar. Imorgon kommer äntligen Micke hem och då får jag hjälp på nätterna.

Ont

Har varit hos barnmorskan idag. Hon kände och klämde på magen och fick för sig att barnet inte låg rättvänt. På tordag ska barnet helst ligga med huvudet neråt, annars måste jag få tid för ett nytt ultraljud och i fall barnet är felvänt ska man försöka vända det med "utvändig massage". Lyckas inte detta så får jag välja om jag vill ändå föda vanligt eller få kejsarsnitt. Min barnmorska klämde och klämde, kallade även på en annan barnmorska. Den andra sade att barnet låg rätt med huvudet neråt, men min var osäker. Så vi ska avvakta och göra en ny undersökning på måndag. Och efter dagens behandling har jag hur ont som helst. Speciellt i fogarna. Så idag går jag som en anka. I natt hade jag sammandragningar och vaknade då och då av att det gjorde ont. Dessutom känns det som om jag hade svalt en taggtråd i halsen. Ett envist virus som inte vill ge sig. Tacka vet jag svärmor som ska hämta lillan efter dagis och avlasta mig i några timmar. Så jag går och lägger mig och vilar alldeles strax.

Frestelser

Att surfa på matbloggar och vänners bloggar som bakar kan ha sina nackdelar. Man kan inte motstå frestelsen, och plötsligt står man där med elvispen i högsta hugg och slänger ihop en kladdkaka. Det får vara en sån dag idag, då jag kapitulerar mot sötsuget!

Idag har det regnat, och dagen har gått sakta framåt, så jag behöver lite uppmuntran. Vår tv har förresten pajat totalt nu. Den hade svårt att bestämma sig om den ville vara sönder eller inte, men nu är ett beslut taget. Känns lite onödigt att köpa en ny när man ändå inte har många kanaler. Tur att det finns dator/iPhone, annars hade man blivit knäpp...

Lilla magen

Precis varit och lämnat lillan på dagis. Till och med personalen reagerar på att magen är så låg nu. Det har den varit i ett par veckor, och det är ju klart ett tecken på att bebisen fixerar sig. Som det känns nu så är den fixerad, men jag kan ha fel. Jag är inte direkt proffs på det här med graviditet eller att föda barn, bara för att man har gjort det en gång, men mycket känns bekant. Så magen har verkligen "trillat ner", och det spekuleras hej vilt ang vilket kön det kan vara. Jag tror inte på sånt, anser det vara tramsigt. Min mamma sade till exempel att flickor föds tidigare, pojkar senare. Men sen rättade hon sig själv då hon kom på att hennes ena barnbarn (flicka) föddes tre veckor för tidigt och hennes andra barnbarn (också en flicka) två veckor efter BF. När jag var gravid med Minea sade halva släkten att det var en flickmage, och resten sade att det var en pojkmage. Alla kvinnor har olika utseende på magen för att alla är olika långa, tjocka, smala, vältränade. Jag hade större mage med Minea eftersom jag åt mycket skräp. Pommes, flottiga raggmunkar, choklad, kakor, glass. I mängder. Den här graviditeten har jag varit mest sugen på sånt som är nyttigt och bra för mig och barnet. Jag har gått upp lika mycket på vågen, men det har fördelats på ett annat sätt.

Igår läste jag om träning efter graviditet. I Sverige rekommenderar man lätt träning efter ca 12 veckor, där styrketräning och bålstabilitet ska ingå. Man ska undvika träning med hopp fram till 6 månader efter förlossningen. Promenader kan man börja med direkt, och lättare pilates. Jag har inte kunnat träna något under den här graviditeten eftersom foglossning kom tidigt den här gången. Så jag har gått och längtat efter promenader i 9 månader! Det är tur att det är sommar snart, så jag kan rulla barnvagn och njuta av min smidighet när barnet har ploppat ut. Och så vill jag träna upp mina ryggmuskler. Jag är så svag i ryggen. Själva vikten får liksom sköta sig själv i början, det är inget jag lägger energi på de första månaderna. Vill mest återfå styrkan i kroppen. Däremot hindrar det oss inte från att börja äta nyttigt igen, införa lördagsgodis, sluta med halvfabrikat och frossa i frukt istället. Så att vi blir pigga, fräscha, energifulla familjen.

Hittade en jättebra matblogg igår på nätet, Pickipicki, som dessutom har fått priset som den bästa. Jag googlade på nässelrecept och då dök den upp. Jag blev så inspirerad att jag slängde genast ihop en surdeg som ska stå ett par dagar, och sen ska det minsann bakas bröd! Husmor är tillbaka! Är också väldigt sugen på att skaffa boken "Råsmart familj", som innehåller en massa nyttiga recept för en hel familj. Ska först kolla om den finns på biblioteket.

Vill ha vill ha!

Jag vill ha en massa köksprylar. En glassmaskin, en KitchenAid, en köttkvarn, en pastamaskin, en bakmaskin, en skärmaskin och en massa nya bunkar, slevar, grytor, pannor osv. Min första investering blir en glassmaskin, för jag är glassmonstret nummer ett. Så kan jag göra massa nyttig glass av frukt i sommar. Det låter som en fin plan det!