Underbara Umeå

I helgen var jag i Umeå. Min fina man skickade mig ner för att umgås med tjejerna så att jag fick ladda lite. Jag fick som sagt reda på det bara nån dag innan och han hade t.o.m lyckats planera sovplats och vem som skulle "ta hand om mig" nere i denna underbara stad. Jag hade en alldeles perfekt weekend. På fredagen åt vi tacos och umgicks. På lördag var vi på stan, fikade, shoppade och senare på kvällen lagade vi ett alldeles delikat fiskpaket i ugn med färska grönsaker. Till efterrätt hade Linda gjort chokladmousse med pistaschnötter och havssalt. Jättegott, men lite väl mäktigt. Och detta åt vi under tiden som vi tittade (dissade) på Melodifestivalens sista delfinal.

På söndag slappade vi fram till två och sen gjorde jag mig i ordning och åkte ner på stan för att fika med f.d. arbetskollegor. Sen var det dags att bege sig hemåt. Hemresan gick ganska fort, och det var tur det för jag hade faktiskt hunnit sakna mina fina älsklingar här hemma.

Idag tar vi det lugnt, lilltjejen är lite förkyld (igen...) och jag har lite graviditetskrämpor. Har precis lagat en mustig linsgryta som jag ska avnjuta som lunch, och sen ska jag försöka hoppa in i duschen och göra mig klar. Det är strålande väder ute, t.o.m med nån plusgrad, så jag hoppas vi kan ta oss ut en kort stund.

Imorgon flyttar vi sängen till nya lägenheten! Som jag har längtat! Äntligen ska vi bo större!

Här är länken till receptet: http://www.saltakvarn.se/recept/receptblad/Linsgryta.htm

Cravings & Umeå

En gravid kvinna brukar ha cravings, det vet de flesta om. Jag är inget undantag. Jag har haft cravings på pommes under båda mina graviditeter. Men vad som skiljer sig den här gången från förra är att jag är sugen på fisk, grönsaker, bönor och frukt. Förra gången var det mest stekt, flottig mat som tillagades. Gärna mycket fett och kolhydrater, inte så mycket protein. Kanske blir det ett annat kön den här gången, eller så är det bara ren slump att det har blivit så.

Idag när jag kom från stan slängde jag ihop en sallad på kidneybönor, bulgur, ägg, tonfisk, gurka, tomat och avokado. Så himla snabbt och så himmelskt gott. Tänkte genast tillbaka till mina Umeå-tider då jag pluggade till kostekonom, då man hade mycket tid att lägga ner på nyttig och god mat. Fast sen blev jag sjävklart sugen på kladdkakemuffins som jag bakade för några dagar sen.

Ikväll blev jag så vansinnigt sugen på buschetta, och detta tillagades ganska snabbt. Färska kryddor är alltid en favorit, och gärna färsk basilika. Så nu ska jag skära lite färsk ananas i mumsbitar och njuta en smula. Sen blir det läggdags. Imorgon ska jag nämligen till min älsklingstad i hela världen: Umeå! Min fina man överraskade mig igår med en resa dit, så jag får umgås med vänner, fika på stans underbara fik, äta vegetariskt på Roast, strosa omkring i centrum och bara njuta. Helgen kommer bli underbar!

Misslyckad planering

Gårdagen såg inte alls ut som jag hade planerat. Jag hämtade lilltjejen på dagis, men sen när vi skulle med bussen in till stan så kom vi inte med eftersom det var redan fullt med barnvagnar och busschauffören kunde inte ta en till. Där stod jag, visste att jag aldrig skulle hinna till sjukhuset om jag tog nästa buss in till stan. Och det var för sent att avboka tiden. Jag hade knappt batteri kvar på mobilen, hade ingen aning hur mycket pengar jag hade kvar på kontot och i fall det skulle räcka till taxi. Så jag ringde Micke, min sista utväg och kollade med honom om han kunde ta ledigt från jobbet och komma och hämta oss. Men han kunde inte. Och svärmor hade inte bilen med sig till jobbet. Så jag stod på busshållsplatsen och började gråta. Av ren frustration. Det var dessutom -18, jag hade sprungit till bussen för att hinna och ändå tog han inte med oss. Med min foglossning ska man INTE springa, så vid det här laget trodde jag att kroppen skulle gå itu. Micke ringde till svärmor som förde över pengar till mitt konto, jag bokade taxi och sen var problemet löst. Men så mycket ilska, tårar och kalla fingrar som jag fick stå ut med då! Och Mineas halsduk var borttappad, inte så smart när det är så kallt och hon nyss har varit supersjuk. Hon gnällde, jag gnällde och Micke hade mer tålamod än nånsin. Tur att det finns en tupp i det här hönshuset, annars hade vi aldrig klarat oss. Vi kom så klart för sent till sjukhuset, men vi kom fram, fick träffa doktorn, fick migränmedicin utskriven och sen bar det hemåt. Hemma var det full rulle med städning och läggning utav Minea. När vi var klara satte vi oss alla i bilen och åkte till MAX. Jag ville inget annat än att ha pommes. Och det fick jag. Men fy fasen vilken dag. Jag var helt slut i kroppen, ville bara såga av mig underkroppen som gör så vansinnigt ont. Natten var lika hemsk den, men med två alvedon gick det i alla fall att sova. Så nu har jag vinkat av min älsklingar, ska strax sova igen, och sen ska jag åter igen hämta lilltjejen på dagis tvärs över stan. Men på tisdag, då ska vi flytta och då slipper vi det här problemet. Längtar redan!

En dag fylld med resor

Idag ska jag sitta på bussen fram och tillbaks över halva stan. Ska först till Mineas dagis och hämta henne, sen in till stan och lämna henne hos svärmor på jobbet. Sen ska jag ta bussen till sjukhuset och prata med läkarna om min migrän. Sen ska jag tillbaka till stan, hämta Minea och sen hem. Och ikväll ska vi ha visning. Så det är inget vila när jag kommer innanför dörren, utan det blir att lägga Minea och sen städa. Och sen laga middag och ha visning 18.30.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Tur att jag gjorde mig en jordgubbssmoothie och åt lite mackor, annars hade energin varit för låg. Även vi vuxna behöver mellis! Men det ser ändå ut att bli en bra dag.

Husdrömmar och stora tjejen

Jag har aldrig bott i hus. Inte enfamiljshus. När jag var liten bodde vi i ett hus som påminner om svenska radhus eller kedjehus. Men när vi flyttade till Sverige så bosatte vi oss i lägenhet och så har jag bott sen dess. Min mamma flyttade till hus nåt år efter att jag hade flyttat hemifrån. Så jag har aldrig officiellt bott i hus. Ändå vill jag ha ett stort hus så mina barn kan växa upp på ett sätt som jag aldrig fick chansen till. Igår var vi hos svärmor, eftersom vi hade visning kl 13 och då var vi tvungna att fly fältet. Jag satt i hennes kök och bara njöt av tystnaden. Inga vattenledningar som väsnas. Inga grannar som dammsuger. Ingen spikar eller borrar. Ingen smäller i dörrar. Det är så fantastiskt med tystnad. Jag är så less på att bo i lägenhet. Jag vill ha ett hus nu! Med många sovrum. Så barnen kan få varsitt, Micke kan få ett mediarum och jag ett pysselrum. Och så vill vi ha ett gästrum, och ett kontor. Och ett vardagsrum. Alltså minst 8 rum till och börja med. Inte så mycket begärt, eller?

Idag var det en stor dag. Min lilla tjej blev stor. Hon var på dagis, alldeles själv, för första gången. 5 timmar helt utan mamma och pappa. Jag hade fruktansvärd separationsångest i morse. Dagen började med att lillan vaknade 04.30. Inte alls skoj, men jag gick ändå upp så Micke fick sova en stund till. Så hon fick lite välling, en Hipp-puré och några majsbågar. Sen satt vi och gosade i soffan till "I drömmarnas trädgård" som började 05.30. Kl 6 gick mannen upp och då gjorde jag ordentlig frukost med goda mackor, ägg, fil, flingor, müsli, te, juice, kaffe osv. Och sen var det dags att åka för lillan och pappa. Kvart i 7 vinkade jag av mina älsklingar med en klump i halsen. kl 12 hämtade jag lillskruttan från andra sidan stan. Jag måste ha saknat henne nåt så in i bombens för att jag var på dagis en hel timme för tidigt. Jag hade tittat helt fel på klockan. Men men. Då fick jag se henne äta lunch med de andra barnen och det var en underbar syn. Hon har kompisar. Min lilla tjej har vänner. Det är så overkligt. Men så underbart. Sen var det dags för att ta sig hem igen. Vi stannade på svärmors jobb på hemvägen och kopierade lite och sen åkte vi hemåt. Väl hemma visade Minea tecken på trötthet, så nu har hon däckat i soffan, då hon vägrade sova i sin egen säng. Men det är ok, så länge jag får i mig mat och en stunds vila. Det är ganska ansträngande att ta sig ut i kylan, med foglossning. Mer motion än så behöver jag inte. Nu sitter jag och bloggar, äter pyttipanna till lunch och sms:ar min man. Sen ska jag sitta och virka lite.

Så kallt

Vi kan inte ta oss ut och leka för att det är så förbaskat kallt idag. -25 grader säger smhi, men jag gissar att det är säkert kallare än så. Imorgon ska det vara -32 på morgonen, usch och tvi. Men trots kylan så finner jag det vackra i vardagen. Jag sitter i soffan, lillan sover, solen skiner rakt på fönsterrutan och utanför blåser snön av från taken så att det ser ut som glitter i solskenet. Plötsligt blir det liksom vackert med kyla. Fantastiskt.

VAB och Alla hjärtans dag

Igår "vabbade" jag för första gången nånsin. Vård Av Barn. Det var minsann en händelserik dag, då det var alla hjärtans dag och allt. Jag ville uppvakta min fina man på vår allra första Alla hjärtans dag som gifta. Så jag lagade en efterlängtad middag åt honom, färsfyllda paprikor med potatis och sås, och en efterrätt som vi tyvärr inte hann äta för att han kom hem från jobbet kl 17 och kl 18 skulle vi vara på bio. Jag hade bokat två biljetter, fixat barnvakt och lagat mat. Det var min present till honom. Jag fick jättefina rosor och en ask med mumsiga chokladpraliner. Precis vad vi tjejer vill ha. Jag går och luktar på mina rosor och tänker på citatet "take the time to smell the roses" och mumsar på min choklad idag, och tycker att jag minsann har det bra. Vi såg förresten "Min låtsasfru" med Adam Sandler och Jennifer Aniston. Hysteriskt rolig. Rekommenderas!

Minea snorar och hostar och är inte alls frisk för dagis. Det är en riktig utmaning att vara hemma med henne, för förutom förkylningen så är hon en Duracell-kanin, och jag orkar inte lika mycket nu som för ett halvår sedan. Jag bär på ett barn och sen måste jag gå och bära på det andra barnet också eftersom hon är väldigt klängig och kramig när hon är sjuk. Jättemysigt, men oj så tungt.

Det kommer bli en hektisk vecka för oss ändå, eftersom jag har tid på sjukhuset imorgon kl 10 och förmodligen kommer lillan få följa med eftersom hon inte kan lämnas på dagis, så jag ska släpa med henne till doktorn. På torsdag har vi visning kl 18.30-19.00, på fredag är Minea hemma från dagis, på lördag ska Micke jobba hela dan från lördag morgon till söndag morgon, och på söndag ska vi ha en visning till. Jag ska försöka ta en dag i taget och orka med, men ibland känner jag mig en aning utbränd. Måste dessutom ner till Arbetsförmedlingen innan den 18:e och upprätta en ny handlingsplan. Nån som vill byta med mig?

Bilden överst föreställer mannens födelsedagstårta som jag för övrigt mumsade på igår. Och den var betydligt godare igår än i lördags.

Ha en bra dag!

Dagen har varit mycket händelserik. Efter att ha lämnat Minea hos famor var det dags att åka och handla inför visningen. På väg från Mjölkudden ringer Eva och berättar att Mickes mormor har kört fast med bilen. Så vi fick åka dit till hennes undsättning. Det var lättare sagt än gjort dock, men med lite hjälp av trevliga förbipasserande människor med hund och snöskooter, fick vi äntligen loss bilen. Jag som kommer från Skåne har aldrig varit med om nåt liknande, så det var väldigt lärorikt. Jag tror på människan lite mer idag än vanligt. Att det finns hjälpsamma människor som tycker det är en självklarhet att man hjälper till och som inte bara passerar förbi. Tack till er!

Efter en snabb mathandling på Coop begav vi oss till MAX och unnade oss en varsin meny. Det satt fint det. Mitt emot satt det en man som också åt ett MAX-mål, och det som fick mig att fundera en smula var hans sätt att äta på. Han åt nämligen sin hamburgare med bestick. Jag har sett det förut, och det borde inte vara nåt konstigt längre, men det är banne mig norrländskt. Man äter inte hamburgare med bestick! Det ser bara för fånigt ut! Men han var fin han, så jag antar att han inte ville kladda ner sig med dressing eller nåt.

Väl hemma var det städdags och tårtbak som stod på listan. Extra hög tårtbotten med tre lager fyllning. En med jordgubbskräm, en med vaniljkräm och skivad banan och en med chokladkräm. Allt hemgjort, såklart. Och den blev god! Ni får se bilder imorgon. Så nu har min fina man äntligen fått sin födelsedagstårta. En aning försenad, men ack så efterlängtad.

Imorgon blir det sista rushen inför visning och sen kan vi andas ut i ett par dagar. Nästa vecka blir det lite projekt med att hämta Minea på dagis, då jag får ta bussen och byta i stan. Men det ska gå. Nu är jag så trött att ögonlocken faller ner. Grattis till Sanna som gick vidare i Melodifestivalen! Det gillas.

God natt!

Lördag

Vaknade utan migrän idag. Det är banne mig en bra start på dagen! Så jag tog upp Minea och gick ut så mannen min fick sova en stund extra. Slog på ett avsnitt av "I drömmarnas trädgård" åt lillan och själv hängde jag och vek tvätt. Funderar mycket kring det här med tvätt. Det råkar vara en av mina favorit "städ-grejer", just tvätta, stryka, sortera, hänga, mangla etc. Jag är en riktig hemmafru från 50-talet när det just kommer till tvätt. Funderar mycket kring vårt lilla tillskott och hur det kommer påverka vår tvätthög. Dessutom kommer vi inte ha tvättmaskin i lägenheten längre, utan nu är det tvättstuga som gäller. Det kanske blir helt andra rutiner då, hoppas det. Nu dominerar Mineas kläder vår tvättkorg, och jag tror att i och med nästa knotte kommer så kommer h*n att vinna med hästlängder när det kommer till tvätthög. Jag ser verkligen fram emot att plocka fram bebiskläderna igen. Jag har en del favoriter som jag har saknat så. I juni ska allt fram, tvättas, strykas, torkas mm. Underbart!

Läser Underbara Claras blogg varje dag. Nu har hon äntligen fått sitt lilla mirakel. Jag längtar innerligt efter vårt. Det finns inget finare än bebisar. Kärlek.

Idag ska Minea till farmor och vi ska städa inför visningen. Hurra för det. Dessutom ska det handlas nya blommor, frukt och grönt. Alltid lika mysigt. Jag älskar färska blommor. Speciellt tulpaner. Så det ska köpas idag. Nu blir det frukost. Ha en fin dag!

Väderdeppig

Kom precis hem från stan. Snön vräker ner och det finns inga som helst vårtecken i luften. Skåne har plusgrader och det har verkligen inte vi här i Norrbotten. Känns konstigt att strosa omkring i butiker som har tagit fram alla vårens trender och nyheter. För en kort sekund tror man att det är strålande sol och varmt ute, men så fort man går ut ur butiken blir man påmind om hur mycket vinter vi har. Jag har fortfarande inte blivit en äkta norrlänning. Jag måste lära mig att uppskatta vintern, lära mig att ta vara på snön och hitta på diverse vinteraktiviteter så att tiden går fortare. Jag älskar maj, för då får vi vår här uppe vi också. April ska vi inte ens prata om. Det är min värsta månad. Men det återkommer vi till sen. Var inne på Mique och Pentik och tog med mig en hel del idéer hem, dock inte en enda pryl fick följa med. Jag ger mig själv en klapp på axeln för att jag inte köpte en enda pryl. Jag ville köpa massor, men jag har helt enkelt inte råd den här månaden. Men jag vet vad jag vill ha, hur jag vill inreda vår kommande lägenhet. Jag längtar.

Jag är så trött på uttrycket "shabby chic". Jag tycker om den lantliga stilen, men med måtta. Det får inte bli för mycket med massa helgonfigurer och kors hit och dit. Jag älskar loppisfynd, som berättar en historia. Men att köpa slita grejer för dyra pengar, det ser jag ingen mening med. Då föredrar jag en annan term, "happy chic", gamla saker som man målar om i färgglada färger. Lite vintagestil, retro, men med klass. Det får inte bli för rörigt, det ska fortfarande finnas ett tema. Men det är ju jag det.

Satt en stund för mig själv på biblioteket och bläddrade i diverse inredningstidningar och några böcker. Helt plötsligt upplevde jag värsta förkylningsattacken. Och dessutom lite feber på det. Tror att min lilla tjej har smittat mig med en ny förkylning, den förra hade inte ens gått över. Nu börjas det. Dagissjukan. Vab-dagarna. De eviga förkylningarna. Jag har något att se fram emot. Jag längtar inte.

Ändrade planer

Lillan vaknade med feber idag. Sista inskolningsdagen, men hon lyckades bli krasslig. Så hon och hennes fina pappa ligger och sover, medan jag sitter och inspirationssurfar. Sen jag stängde av Facebook så har jag haft så mycket tid över till att leta inspiration till diverse projekt. Framförallt är det inredning och Mineas rum som är i fokus. Jag har alltid hemsk beslutsångest. Ena dagen vill jag ha vitt vitt vitt. Andra dagen vill jag ha massa färg. Jag kanske ska inreda varje rum i olika stilar så jag kan vistas i det rum jag gillar för stunden. Mineas rum vill jag ha i massa färgglada färger, så hon kan på ett pedagogiskt sätt lära sig alla färgerna. En gul hylla, en röd säng, en blå byrå osv. Jag har en del idéer, så det blir säkert bra till slut. Jag kommer absolut att leta efter gamla möbler på Blocket/loppis som jag kan måla om, för det finns inget jag vill ha ute i affärerna. Det ska bli så spännande att äntligen få flytta till något som vi kan kalla "vårt". Jag ska försöka uppfylla alla inredningsdrömmar, prova, testa och bara bli inspirerad. Man ska passa på nu när man inte har hus, då kan man sälja allt sen och köpa nytt/nygammalt i fall man tröttnar.

Idag ska det i alla fall bakas tårtbotten till tårtan. Så min fina karl får sin födelsedagstårta till slut. Sen ska jag tvätta alla kläder, och kanske t.o.m städa i kylskåpet. Det får inte lukta nåt i fall nån får för sig att öppna kylen på söndag under visningen. Jag måste erkänna att jag är ganska slarvig när det gäller att städa ur kylen. Jag vet att man borde göra det oftare, men det finns liksom aldrig "tid över" till det. På Kostekonomutbildningen gjorde vi en storstädning en gång i veckan, och det gör INTE jag direkt. Jag har det på mitt samvete, för jag vet hur mycket bakterier som kan bildas på kort tid. Jag lovar att bli bättre när jag har hellång kyl & frys. Nu har vi kyl/frys x 2, och det är helt värdelöst. Man har så dålig koll på vilken mat man har, och så blir det liksom dålig städrutin. Men det ska bli ändring på det, lovar!

Nu ska jag duscha! Och sen ner till Polisen för att hämta ut mitt nya id-kort, med mitt nya efternamn! Tjoohoo!

Jag har precis stått och rensat mina vita bönor. På förpackningen stod det att de skulle stå 8 timmar i blöt. Efter 13 timmar (igår) såg jag att bara hälften hade svällt av vattnet. Så jag lät bönorna stå över natten, alltså mer än 24 timmar. Och fortfarande har bara hälften svällt. Så jag har stått och sorterat en efter en. Det tog sin tid, men har man en bön-craving så har man. Ska försöka låta de osvällda stå till kvällen, händer inget då så får det bli kompost!



Annars har jag potatis & fiskpinnar med tillbehör in making. Har egentligen massa rester i kylen jag kan äta istället, men vill bebis i magen ha fiskpinnar så ska h*n få det! Det tycker jag!

Har ett sug efter att åka ner till biblioteket idag. Vill sitta i min tystnad och bläddra i olika tidningar jag inte har råd att prenumerera på. Eftersom jag skulle vilja ha si sådär 10 st, och det blir lätt dyrt. Nu är det så att det råkar vara -18 grader ute, och det känns inte lika lockande att ta sig ut. Solen skiner, så egentligen borde man komma ut och få lite "må bra"-hormoner att vakna till liv, men jag vet i tusan om jag ids. Först mat, sen beslut.

God morgon huvudvärk

Vaknar varje morgon med huvudvärk. Känns skittråkigt att behöva starta dagen med två Alvedon och en Ipren. Behöver verkligen bli kvitt migränen, men jag vet inte hur jag ska göra. Sömn verkar i alla fall inte hjälpa. Tack och lov har jag minskat doserna från 3 till 1, men varje dag är verkligen "en dag i taget". Igår skulle jag baka citronmarängpaj, men jag orkade verkligen inte. Så min man fick fläskpannkaka (en av hans favoriträtter) och marängsviss (ännu en favorit) istället. Han var lycklig som ett barn, och jag var lycklig som inte behövde anstränga mig mer än så. Jag går omkring och är jämt irriterad. Inte på nåt speciellt (fast det går oftast ut över mannen). Det är tydligen väldigt vanligt när man lider av migrän. Kul. Nu ska jag behöva vara ett åskmoln i flera månader eller? Inte nog med alla gravidhormoner som driver en till vansinne, nu ska man dessutom lida av humörsvägningar när man egentligen SKA må bra. Skjut mig istället, så slipper alla lida. Det är min åsikt det.

Nu är det bestämt. Det blir visning på söndag kl 12. Vilket innebär att det ska städas (igen!) på lördag. Och sen kanske det blir fler visningar, och då ska det städas igen och igen och igen... Nej, jag är inte bitter. Inte ett jävla dugg! Men jag sade det, och jag säger det igen: om lägenheten säljer för 600 tusen då ska jag ha en belöning! Eller kanske byta karriär och bli homestylare!

Om tre veckor får lillskruttan ett eget rum. Så himla stort liksom. Ett eget rum. Så underbart för hennes mamma som kan stänga dörren i fall det är så stökigt att det inte går att titta in. Då slipper jag se det genom att stänga dörren och låtsas att allt är frid och fröjd. Hurra. För ni som inte har barn, ni ska veta, att den dan ni får barn, då får ni små orkaner med er hem från sjukhuset, som sveper förbi och så är allt plötsligt jätterörigt. Och ni får plocka grejer tills fingrarna blöder, nästan. Och ju äldre de här små orkanerna blir desto mer intensitet blir det i orkanstyrkan. Då får ni plocka grejer tills armarna trillar av! Min lilla orkan hon är ju dessutom nyfiken på ALLT! stoppar ALLT i munnen. Så inte nog med att man får plocka grejer, man måste dessutom jaga henne så hon inte sväljer nåt som anses vara farligt. Min hjärna är igång hela tiden, man måste tänka innan, under tiden, och efter. Det finns inga pauser. Hmmm... undrar varför jag har fått migrän..?

Nog om det!

Idag blir det Chili con carne till middag, jag har fått en bön-craving. Åt ett helt paket med stora vita bönor helt själv igår. Magen blev min ovän, men själen blev tillfredsställd. Så idag blir det mat med bönor! Annars har jag en fisk-craving också. Men bara sprödbakad, gärna torskfilé eller fiskpinnar, med kokt potatis, gräddfilsås, kokta ärtor och citron. Jag skulle kunna äta detta tills jag stupar. Bönor och sprödbakad fisk. Inte alls som förra gången, med raggmunkar. Fast pommes är ju jävligt gott nu också. Fast pommes är ALLTID gott! Vem vet, det kanske blir en liten huligan den här gången. Sist fick vi en Lotta på Bråkmakargatan, så varför inte en liten Emil i Lönneberga den här gången?

Tidig onsdag

Idag ringde kl 06.40. Micke hade bestämt att Minea skulle upp tidigt så hon vänjer sig inför nästa vecka. Hon sov ingen tupplur på dagis igår, så han ville mest testa om det hjälpte med att gå upp tidigare. Jag ville helst somna om, men då det dessutom är min mans födelsedag, så ville jag gå upp och äta ordentlig frukost med honom. Jag hade tänkt servera frukost på sängen, men inte när han planerade att gå upp 06.40! Nej nej... De skulle vara på dagis kl 09.00 idag, så jag hann i alla fall baka frukostbullar. Det är aldrig fel med nybakat.

Till helgen ska vi baka tårta, och bjuda släkten. Idag ska jag baka citronmarängpaj till mitt hjärta, annars skulle det ha blivit lite väl mycket tårta den här veckan. På söndag ska vi ha lägenhetsvisning, så lördag blir till att förbereda. Förhoppningsvis så är det någon som nappar, kanske till och med lägger bud redan till helgen. Idag borde de interiöra bilderna komma upp. Jag lägger upp länken om det är nån av er som är nyfiken:

http://www.hemnet.se/beskrivning/1303107?r=3

Imorgon har jag varit sjuk/extremt förkyld i 14 dagar. Jag är ganska så trött på att gå omkring och hosta upp mina lungor. Men som det ser ut nu så håller det på att gå över. Däremot blir jag inte klok på min migrän. Har fått remiss till specialistmödravården den 16:e, för läkaren på vårdcentralen visste inte hur han skulle göra. Jag får inte ta så mycket medicin nu när jag är gravid, och det driver mig till vansinne. Jag försöker att ha så bra "mental hygien" (som läkaren kallade det) som möjligt. Vilket innebär att jag äter regelbundet, dricker mycket vatten, sover lagom mycket, undviker starka dofter/ljud/ljus och vilar/gör avslappningsövningar. Men det är inte lätt när man har tusen bollar i luften. Det är tur att Micke är pappaledig så att han avlastar mig, speciellt med inskolningen. Snart är vi in i mars och då har vi flyttat och allt blir lite lugnare.

Kämpar verkligen för att få en sjukskrivning igenom. I natt trodde jag att jag skulle föda. Jag hade så ont i fogarna att jag trodde att det var förvärkar. Sist jag kände så var jag i vecka 35 minst, och jag är bara i vecka 22. Kroppen säger ifrån betydligt tidigare än förra gången. Det var alla ärenden på stan som gav sitt straff. Min sjukgymnast tycker jag ska be om att få ut kryckor, så att jag har med dessa till läkaren nästa gång. Fast envis som jag är, så står jag ut lite till innan jag beslutar mig för det. Kryckor är lite väl extremt anser jag, men fortsätter det i denna takt så vem vet, det kanske blir det slut. Jag fick ut en TENS-apparat i alla fall. Som jag hatar denna pryl. Jag använde den sist i samband med förlossningen, och jag tycker den känns som små små nålar som går in genom huden. Fast det är elinpulser som skickas ut i musklerna, ut i ryggraden och som ska blockera smärtan för att nå upp till hjärnan. Absolut ofarligt för barnet, men jag hatar det! Nästa steg är akupunktur. Nålar. Min största skräck. Jag trodde faktiskt den här graviditeten skulle vara en dans på rosor. Att jag skulle vara härdad och inte lika gnällig. Men jag räknade inte med att drabbas av allt på ett mer intensivt sätt. Sen tror jag att det är stor skillnad på att vara gravid med första barnet, än att vara gravid och redan ha ett barn, som dessutom kräver mycket omsorg och uppmärksamhet. Det finns inte lika mycket tid till vila. Tur att det finns dagis!

Nu ska jag lägga mig och vila, så jag slipper ta migräntabletterna. Kanske hjälper med lite avslappning/sömn.

Ha det!

Till alla fina!

Ni kanske har märkt att det har blivit lite dåligt bloggat på sistone. Jag har nämligen varit sjuk i 1½ veckas tid, har bränt sönder vår router (internet), har flyttpackat, homestylat, och inskolat ett barn på dagis. Så jag har inte legat på latsidan, och då har bloggen fått vila. Och som jag har saknat att skriva av mig. Passar på nu när Micke är och hämtar Minea hos farmor, och det är lugnt och tyst här hemma. Lilltjejen är nämligen vild. Vår lilla (snart) 15 månaders-"bebis" är i full gång med att upptäcka världen. Det klättras överallt, farten har hon fått upp och springer för det mesta, och busar gör hon också. Hon är vår lilla Lotta på Bråkmakargatan, vår lilla Pippi med personlighet. Jag älskar henne sån, men ibland blir man lite trött. I torsdags började hon på dagis och förhoppningsvis så kommer det snart en tid då hon kommer hem därifrån och är trött. Så att hon har fått leka av sig med sina nya kompisar. Och vilket dagisbarn vi har då! Hon älskar dagis. Och än så länge gör vi också det.

I onsdags var jag på vårdcentralen med familjen i 2½ timme. Först hade Minea tid 10.00 för vikt- och längdkontroll. Sen 10.30 var det min tur på MVC utav bebis-i-magen-kontroll och sen 11.15 var det jourtid hos doktor för kontroll utav min ständiga huvudvärk. Som visade sig vara migrän. Toppen. Och i och med att jag är gravid så får jag inte ta riktiga migräntabletter utan får nöja mig med Alvedon/Ipren-kombinationen fram till vecka 24 då trimester 2 tar slut. Sen får vi se hur vi gör. Dessa eviga krämpor!

I torsdags hade vi två mäklarassistenter på besök som fotograferade lägenheten. Så efter helgen finns vi på Hemnet. Och nästa helg blir det visning. Fy vad jobbigt det är att homestyla! Roligt men så slitsamt. Jag längtar tills allt är över, flytten och försäljningen.

Ja, jag lyckades bränna sönder vår router med fel sladd. Dock inte till Mickes förtjusning. Så vi var internetlösa i ett par dar. Både skönt och jobbigt. Tur man har tagit bort Facebook. Jag har roat mig med att läsa "Underbara Claras"-blogg på iPhonen. Inte lika bra, men det funkar. Sen har jag börjat sticka igen. Tur att det inte kräver så mycket energi. Den här gången blir det en halsduk till Minea som hon kan ha på dagis, då hon bara har en just nu. Bra med en extra i fall hon blir blöt i snön.

Ni får jättegärna skicka ett sms då och då och berätta hur det är med er. Jag tänker på er fast jag inte ringer så ofta. Har haft lite mycket att göra bara. Ta hand om er alla mina fina!