Tiden räcker inte till

Snart har det gått sex veckor sedan lilleman föddes. Tiden går så fort, jag försöker verkligen njuta av varje liten stund. På torsdag åker vi ner till Skåne. De närmsta dagarna kommer bestå utav packning, planering och stress. Jag har alltid lite resfeber/ångest inför såna här resor. Jag är alltid rädd att glömma nåt viktigt att ta med. Men det brukar alltid ordna sig, tyvärr lär jag mig aldrig det.

Min vardag har varit lite upp- och nervänd den senaste tiden. Min mamma var här. Min finaste mamma. Tiden gick så fort och vi hade så mycket att prata om. Hon går igenom en hel del just nu, och jag försöker vara hennes stöd så gott jag kan.
Lilleman sover hyfsat bra, men däremot äter han hur mycket som helst. Så nätterna är intensiva minst sagt.

Jag och Micke har äntligen börjat träna igen. Micke springer och jag kör med crosstrainer. Fick en jättefin crosstrainer från Casall i födelsedagspresent. En dag ringer det på dörren och då är det DHL som vill leverera ett paket på 53 kg!!! Och han ville ha bärhjälp! Höggravid som jag var så fick jag avstå. Så crosstrainer och styrketräning med fria vikter och kettlebells kör jag, inga magövningar dock, det får dröja några månader till. Och så har vi lagt om kosten. Jag erkänner att jag är en riktig kolhydratjunkie. Så nu är det slut med det. Inga fler berg utav ris/pasta/potatis på tallriken. Inget godis/glass/snacks mitt i veckan, endast lördagsgodis. Vi har varsitt mål, men vi stöttar och peppar varandra. Det är lättare när man är två. 17 gravidkilon ska bort, jag lyckades gå ner 18 kg sist så jag vet att det går. Heja heja! Jag måste vara en bra förebild nu när Minea blivit lite äldre. Hälsosam kost och träning blir extra viktigt nu när man har barn.

Nu ska jag sova!

Lite uppdatering

Snart är det två veckor sedan lillkillen föddes. Dagarna flyter i princip ihop, tiden går hur fort som helst. Mickes pappadagar är snart slut, men tack och lov har han semester direkt efter. Allt går så fint, Minea älskar sin lillebror, jag får sova hyfsat bra, och vi hjälps åt hemma med alla vardagssysslor. Milian äter jättebra, det finns mängder med mat, till och med så mycket att jag har bestämt mig för att börja donera till sjukhuset till neonatalavdelningen.

För er som undrar så gick förlossningen jättebra. Vi kom in kvart i sex på morgonen och fyra timmar senare var han född. Det gick så fort att jag inte hann ta epiduralen så lustgasen fick göra jobbet. Efter en hel natt med värkar var jag rätt så trött måste jag säga. Men ut kom han, och min återhämtning gick så bra att vi åkte hem redan samma dag. Hade vi fått eget rum och om sjukhusmaten hade varit bättre, så hade vi kanske stannat nån natt. Men längtan efter den egna sängen, Minea och hämtmat blev för stor. Även om den här förlossningen gick betydligt fortare än med Minea, så var den betydligt tuffare mentalt och fysiskt. Epiduralen är verkligen helt fantastisk, och blir det fler barn i framtiden så ska jag ta den igen utan tvekan. Däremot känner man sig lite häftig för att man orkade utan och endast körde med lustgas. Men som sagt, nästa gång (om det blir nån sådan) vill jag inte vara lika häftig.

Nästa vecka kommer den efterlängtade vagnen som vi har beställt från USA. Det är ett riktigt jobbigt projekt att ha med två vagnar när man ska nånstans. Syskonvagn for the win. Egentligen skulle den ha kommit i fredags, men den blev försenad i Stockholm på Arlanda. Men om ett par dagar är den här. Om ca två veckor kommer min fina mamma på besök. Micke åker på bröllop över helgen i mitten på juli. Jag hade velat följa med, men med Milian så nyfödd vill jag inte riskera nåt.

Nu ska jag upp och få i mig lite mat. Måste fylla på energidepåerna. Ha en fin dag!