I natt var jag vaken från kl 2 till 5. Min man är förkyld och det innebär att han kanske snarkar lite mer än vanligt. Inte ens öronproppar hjälpte. Och när jag väl hade lagt mig i soffan för att sova så stördes jag av min egen andning! Och sen var det en hel fågelsymfoni utanför fönstret, för att solen höll på att gå upp. Och Minea smaskade på sin napp. Och bebisen i magen var vaken och slog volter och sparkades. Och så blev jag hungrig och illamående mitt i allt. Och idag är jag minst sagt trött. Men på nåt sätt så går det ändå. Vi tvättar, plockar, städar. Ska snart iväg och titta på en hustomt som vi eventuellt ska bygga på i fall vi inte hittar ett existerande hus. Vi vill verkligen bort härifrån så fort som möjligt. Bort från alla äckliga fimpar och bilar som kör rally utanför fönstret. Nu är jag redo för att bli en riktig svennebanan. Jag vill ha villa! volvo har vi, och sen är det bara vovve kvar. Och så våra två barn, som i framtiden ska bli fler. Det är livet det.
Jag funderar mycket på varför vissa människor aldrig växer upp. Är kvar i samma tankebanor, samma beteende, samma livsmönster. Beter sig som tonåringar trots sina snart 30 år. Undrar om dessa männsikor nånsin växer upp? Jag är i alla fall redo att lämna 20-årstiden bakom mig, trots att jag bara fyller 28 i år. Jag känner mig närmre 30, än 25. Och det är en skön känsla. Att ha hittat rätt i livet, vara tillfreds med vardagen och blicka framåt på allt spännande som väntar.
2 kommentarer:
Skulle nästan kunna ta och kopiera och klistra in ditt inlägg i min blogg. Håller med om det du säger. Och du får mig verkligen att tänka till om varför bo i närheten av stan, jag är ju bara i stan då jag absolut måste. Ska ni börja bygga hus till sommaren om ni inte hittar ett "begagnat" snart?
Jag vet inte hur det blir med det. Vi funderar så vi nästan knäcker oss själva. Ska på visning på onsdag. Tydligen ett renoveringsobjekt, men till en bråkdel av priset. Så kan man totalrenovera istället och leva med livskvalité ändå :)
Skicka en kommentar