Avsked

Jag hatar vara ifrån min man. Han ska vara borta fem dagar, och det känns som en evighet. Jag borde tycka att jag är löjlig när jag gråter för en sån sak, men jag antar att det är det som kallas kärlek. Helst skulle jag vilja att han aldrig åkte nånstans, att han inte jobbade (men hade en inkomst) och att han bara satt och pratade med mig om livet. Han är min bästa vän, och därför hatar jag att vara ifrån honom. Om två veckor firar vi tre år tillsammans. Vi har hunnit med en hel del på dessa tre år. Vi har flyttat ihop, förlovat oss, snart skaffat två barn, gift oss och nu letar vi efter hus. Varför vänta och varför göra allt i rätt ordning? Huvudsaken är att man är lycklig.