April. Jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. Vecka 30, alltså 10 veckor kvar. 8 om jag har tur. 12 om bebisen är envis, precis som Minea var. Jag känner mig tyngre och tyngre för varje dag. Bebisen ligger och skruvar på sig en massa så att jag tappar känseln i benen. Varje steg jag tar blir en utmaning. Men jag är ändå glad och lycklig. Snart är vi 4. Snart har min dotter ett syskon. Och aldrig nånsin behöver hon vara ensam. Det är därför jag är glad, för jag vet att mina barn kommer att få växa upp tillsammans. Det är lycka det.
April. Det är blött, stora pölar överallt. Snön tinar på dagen, fryser till på natten. Så antingen är det för blött eller för halkigt. Jag längtar redan till maj.
Imorgon är jag barnfri från 9-18. Minea ska på dagis och sen blir hon hämtad utav farmor. Min man ska nämligen till Linköping och jobba. Så jag får lite avlastning. Den gravida flodhästen (alltså jag) får lite hjälp, och det är alltid välkommet.
Jag kanske till och med bakar imorgon. Är sugen på att baka småkakor och bullar. Så får det bli. Och så funderar jag på att åka ner på stan och sätta mig på biblioteket. Och så ska jag virka en del också. Och sova.
1 kommentar:
Mums ! Macaroner !! Och inte pastan... hihihi
Skicka en kommentar