Godis till frukost

När det är påsk så ska man äta godis, annars kan man skita i denna helg anser jag. Vi hade lovat oss själva att vi skulle vara nyttiga och hålla oss borta från allt skräp, bara äta gott på helgerna. Men sen saknade jag den där härliga påskkänslan som infinner sig endast om man äter lite chokladpåskägg. Påskmusten har vi skippat, vi dricker aldrig läsk ändå. Vatten och mjölk går alldeles finfint. Lite juice också. Häromdan var vi ute på Renholmen och hälsade på svärfar och hans fru. Det var riktigt härligt att få komma ut och andas lite frisk luft. Minea sprang omkring och utforskade. Sen hade vi en hel dag dagen efter med att flytta de sista kartongerna hit till lägenheten. Så nu är det tomt hus svärmor och hon kan lungt se ut genom sitt fönster igen. I förrigår var vi en sväng i Hundsjö och hälsade på Mineas gammelfarmor och gammelfarfar. Där fick vi massa påskmat, så att vi nästan rullade tillbaka till bilen. Och lilltjejen utforskade skogen och alla pölar med sin pappa. Tack och lov för galonkläder säger jag! I natt har hon fått sova hos sin farmor, så vi har sovit döda själva. Vaknade precis och det första jag ser i vardagsrummet när jag går förbi är den där gula godispåsen. Jag vet att jag borde låta bli, det är ju morgon och allt. Men sen minns jag när man var liten, hur gott det smakade med lite påskgodis så här på påskdagen. Så länge min dotter inte ser... Sånt ska man inte lära sina barn, de får komma på det själva.

Igår var vi ute på en biltur runt stan. Vi körde till Kronan och gick lite i skogen, lyssnade på finaste fågelsången och dagdrömde en smula. Kanske blir det där, kanske nån annanstans vi en dag ska bo. Jag hoppas ju innerligt på Kronan. Där mår min själ bra. Påminner mig om Tomtebo i Umeå. Där jag morgonpromenerade, och väckte liv i själen. Vid den här tiden förra året tränade jag intensivt, åt enligt LCHF, och försökte gå ner alla graviditetskilon inför Saras bröllop. Jag lyckades. Och idag, ett år senare är jag på tjocken igen och äter godis till frukost. Vilken kontrast liksom. Men så underbart samtidigt. 7 veckor kvar idag. Drömde om förlossningen i natt. På tisdag ska vi på ett till Ultraljud. Hoppas allt ser bra ut denna gång. Och om drömmen stämmer så får jag ett svarthårigt barn, precis som jag var när jag föddes. Imorgon ska min underbara man jobba, så idag måste vi njuta extra mycket utav ledigheten. Det blir bra det.