Idag ringde kl 06.40. Micke hade bestämt att Minea skulle upp tidigt så hon vänjer sig inför nästa vecka. Hon sov ingen tupplur på dagis igår, så han ville mest testa om det hjälpte med att gå upp tidigare. Jag ville helst somna om, men då det dessutom är min mans födelsedag, så ville jag gå upp och äta ordentlig frukost med honom. Jag hade tänkt servera frukost på sängen, men inte när han planerade att gå upp 06.40! Nej nej... De skulle vara på dagis kl 09.00 idag, så jag hann i alla fall baka frukostbullar. Det är aldrig fel med nybakat.
Till helgen ska vi baka tårta, och bjuda släkten. Idag ska jag baka citronmarängpaj till mitt hjärta, annars skulle det ha blivit lite väl mycket tårta den här veckan. På söndag ska vi ha lägenhetsvisning, så lördag blir till att förbereda. Förhoppningsvis så är det någon som nappar, kanske till och med lägger bud redan till helgen. Idag borde de interiöra bilderna komma upp. Jag lägger upp länken om det är nån av er som är nyfiken:
Imorgon har jag varit sjuk/extremt förkyld i 14 dagar. Jag är ganska så trött på att gå omkring och hosta upp mina lungor. Men som det ser ut nu så håller det på att gå över. Däremot blir jag inte klok på min migrän. Har fått remiss till specialistmödravården den 16:e, för läkaren på vårdcentralen visste inte hur han skulle göra. Jag får inte ta så mycket medicin nu när jag är gravid, och det driver mig till vansinne. Jag försöker att ha så bra "mental hygien" (som läkaren kallade det) som möjligt. Vilket innebär att jag äter regelbundet, dricker mycket vatten, sover lagom mycket, undviker starka dofter/ljud/ljus och vilar/gör avslappningsövningar. Men det är inte lätt när man har tusen bollar i luften. Det är tur att Micke är pappaledig så att han avlastar mig, speciellt med inskolningen. Snart är vi in i mars och då har vi flyttat och allt blir lite lugnare.
Kämpar verkligen för att få en sjukskrivning igenom. I natt trodde jag att jag skulle föda. Jag hade så ont i fogarna att jag trodde att det var förvärkar. Sist jag kände så var jag i vecka 35 minst, och jag är bara i vecka 22. Kroppen säger ifrån betydligt tidigare än förra gången. Det var alla ärenden på stan som gav sitt straff. Min sjukgymnast tycker jag ska be om att få ut kryckor, så att jag har med dessa till läkaren nästa gång. Fast envis som jag är, så står jag ut lite till innan jag beslutar mig för det. Kryckor är lite väl extremt anser jag, men fortsätter det i denna takt så vem vet, det kanske blir det slut. Jag fick ut en TENS-apparat i alla fall. Som jag hatar denna pryl. Jag använde den sist i samband med förlossningen, och jag tycker den känns som små små nålar som går in genom huden. Fast det är elinpulser som skickas ut i musklerna, ut i ryggraden och som ska blockera smärtan för att nå upp till hjärnan. Absolut ofarligt för barnet, men jag hatar det! Nästa steg är akupunktur. Nålar. Min största skräck. Jag trodde faktiskt den här graviditeten skulle vara en dans på rosor. Att jag skulle vara härdad och inte lika gnällig. Men jag räknade inte med att drabbas av allt på ett mer intensivt sätt. Sen tror jag att det är stor skillnad på att vara gravid med första barnet, än att vara gravid och redan ha ett barn, som dessutom kräver mycket omsorg och uppmärksamhet. Det finns inte lika mycket tid till vila. Tur att det finns dagis!
Nu ska jag lägga mig och vila, så jag slipper ta migräntabletterna. Kanske hjälper med lite avslappning/sömn.
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar